Det har varit en hel del skriverier om minidatorer, eller netbooks som dom egentligen heter, i datortidningar och bloggar under en längre tid. Mest känd är kanske Asus Eee PC som i mångt och mycket gick i bräschen för den nya typen av bärbara datorer. Tommy k Johanssons vän Kent Wilhelmsson skrev en recension av Acer Aspire One som han sedan följde upp i ytterligare en postning. Wilhelmssons recension och diverse trådar i olika forum lovordade mer eller mindre Acers netbook och det var inte utan att man blev sugen på att springa och köpa Acer Aspire One eller AA1 som datorns namn ofta förkortas till.

Det var nu nästan en vecka sedan jag gav vika för frestelsen och helt sonika sprang iväg och köpte en minidator, en sk netbook, i form av en Acer Aspire One. Jag fingrade länge och väl på elektronikaffärens demoex av både Asus Eee PC 900 och Acer Aspire One innan jag slutligen slog till att köpte en AA1. Valet föll på Acer Aspire One, modell 110A, eftersom jag tyckte att priset på 2990 kr var överkomligt och pga att främsta konkurrenten Asus Eee PC inte var ett lämpligt alternativ. Det var inte alls svårt att välja bort Eee PC 900 eftersom datorns tangentbord gjorde det nästintill omöjligt att skriva flera meningar i följd utan ständiga felstavningar pga tangentbordets storlek. Acer Aspire One hade ett större tangentbord, vilket imponerande nog gick att skriva någorlunda normalt på redan efter några minuter i butiken. Hur som helst så ska jag här bjuda på en utförlig recension av Acers nya Netbook, Acer Aspire One 110A. Recensionen är nog den mest utförliga recensionen av Acer Aspire One skriven på svenska och kommer därför att delas upp på flera inlägg. Jag kommer att försöka vara så objektiv som jag bara kan i min bedömning och jag kommer att efter bästa förmåga att ge både ris och ros. Nog pratat, nu är det dags att ta itu med Acer Aspire One.

Jag börjar med Acer Aspire Ones utseende. En ytlig detalj i sammanhanget kan man tycka, men samtidigt en viktig del av en dators helhetsintryck. Acer Aspire One är snygg, för att inte säga stilig. Jag köpte den vita modellen och butiken saluförde även en blå modell. På askens utsida ser man att det även ska finnas en svart, en rosa och en brun modell. Osäkert om dessa varianter finns i Sverige dock. Den vita AA1 är läcker och beskrivs bäst som vitfärgad med svagt stänk av silver. Skärmens baksida (och därigenom datorns lock) är glansigt vitt och bildskärmens ram bryter på ett tjusigt sätt mot datorns vita färg genom att gå helt i svart pianolack. Tangentbordet består av en mer vanlig vit plast, men är inte alls fult för den skull. Det är svårt att göra datorns utseende rättvisa, men så mycket kan jag säga att ingen person lär bli besviken på datorns chassi. Det är helt enkelt en genomtänkt design som säkert kommer att bidra positivt till datorns försäljningsstatistik. Ingen tråkig vit plast alltså, utan en stilfull design som bidrar till att hela datorn känns gedigen och stabil. Förutom datorns utseende så är det även värt att notera datorns vikt på 1 kg. Datorns vikt gör att man utan minsta bekymmer bär med sig datorn i en liten väska, en större rockficka eller om man så vill, i handen.

Jag har redan varit inne och nosat på tangentbordet. Tangentbordet är av precis lagom storlek för att vara en Netbook. Det går att skriva på tangentbordet utan minsta problem och det tar bara några timmar innan det känns fullständigt naturligt att skriva på AA1s tangentbord. Tangenterna är lagom tryckkänsliga och följsamma. Här har Acer utan tvekan klarat av att leverera en produkt som är mycket bättre än Eee PC. Det har visserligen skett på bekostnad av datorns bredd som är större än Eee PC, men det är det utan tvekan värt. Om jag ska hitta någon nackdel ned tangentbordet så är det att Home- och End-tangenterna sitter på samma tangenter som Pg Up- och Pg Dn, vilket gör att man måste använda Fn-tangenten för att nå Home och End. Det är lite omständigt och jag hade gärna sett en annan lösning. I övrigt är tangentbordet mer eller mindre prickfritt och ett bra exempel på ett tangentbordet som trots sin lilla storlek är fullt funktionellt.

Vi lägger tangentbordet bakom oss och går över till Acer Aspire Ones 8,9-tums bildskärm. Dryga 9-tum är enligt mig i minsta laget och jag hade gärna sett en skärm på 10-12-tum istället. Nu är ju små bildskärmar och medioker hårdvara lite av kännetecknet för netbooks, så Acers 8,9-tums bildskärm är väl egentligen standard och ingenting att anmärka på. Hur som helst så är bilden med sin upplösning på 1024×600 förvånansvärt skarp. Bildskärmens färger imponerar än mer och om bildskärmen bara hade varit på några tum mer så hade jag inte haft det minsta att invända mot skärmen. Med videospelaren VideoLAN (VLC) är det tom angenämnt att titta på film eller webbtv på skärmen. Det är så bra bild att datorn fungerar som ett utmärkt alternativ till en portabel DVD-spelare. Jag kommer definitivt att titta på en hel del film på min AA1. Den enda nackdelen är väl hårddisken som med sina blotta 8 GB inte rymmer mycket film, inte ens i avi-format. Mer om hårddisken längre fram i recensionen. Man ska dock ha klart för sig att bildskärmens betraktningsvinkel inte är särskilt bra, eller rättare sagt är ganska dålig. Det gör att man måste sitta mer eller mindre framför precis framför skärmen för att färgerna inte ska förvrängas i blått. Detta är inga som helst problem under normal användning, men om flera personer sitter och tittar på tex en film så kan det bli problem för vissa att se bra på skärmen pga den snäva betraktningsvinkeln.

Acer Aspire One 110A-modellen har till skillnad mot 150A-modellen Linpus Lite som operativsystem. Linpus Lite bygger om jag inte har fått saken helt om bakfoten på Linuxdistributionen Fedora. Att 110A-modellen har Linux som OS kanske låter avskräckande, men då kan jag passa på att lugna er med att säga att Linpus Lite är så användarvänligt att man nästan skäms. Nu kanske jag tog i lite iofs, men Linpus Lite är verkligen användarvänligt, för att inte säga nästintill idiotsäkert. Det är mer eller mindre omöjligt att inte förstå hur man ska läsa- och skicka mail, öppna webbläsaren, skriva dokument, titta på bilder, använda AA1s inbyggda webbkamera mm. Linpus Lite är faktiskt så oerhört pedagogiskt och lättnavigerat att jag rekommenderar det som OS till en datorn som ska användas av en helt oerfaren person utan datorkunskap men som ändå vill ha en dator för husbehov. Linpus Lite är så lättanvänt att din gamla farmor eller mormor tom skulle klara av att hantera OS:et. Nu vet ju inte jag hur duktig er farmor/mormor är på datorer, men jag tror ni förstår vart jag vill komma. Den enda nackdelen med Linpus Lite är väl att det är så lättnavigerat att det snabbt blir ganska tråkigt. Som tur är går det med enkla medel att öppna upp Linpus Lite så att man får tillgång till en avancerad meny med betydligt fler inställningar. I och med den avancerade menyn känner man också igen Linux kraftfulla operativsystem som man har lärt känna från Linuxdistros som Fedora och Ubuntu. Linpus Lite innehller snygga ikoner, är pedagogiskt, väldigt lättnavigerat och enkelt att använda för vanliga användare utan minsta erfarenhet av Linux. Linpus Lite är kort och gott ett utmärkt operativsystem för en Netbook.

Recension av Acers minidator Acer Aspire One 110A - del 2